The GAX 100 Miles

Detta var ett lopp jag hört talas om i ett par år. Det har lockat, då det har ett rykte om sig att vara något utöver det vanliga. Ingen varvbana, utan ett äventyr där man får se guldklimparna av Skåne, genom att följa Österlenleden. Fredagen den 3:e juli tog jag tåget till Ystad. Övernattning på Hotel Continental stundade. Det hade varit några riktigt varma sommardagar. Dessvärre skulle det hålla i sig även under helgen. Jag tål verkligen inte värme, jag vet att jag blir dingdong och yrar och stapplar som en zombie då. Det var bara att ställa in sig på att den kommande dagen delvis skulle ha den karaktären.

Jag vaknade på lördag morgon. Hade fått 5 1/2 timmar sömn, det var varmt hela natten. På frukosten mötte jag ett gäng löpare som redan hade tagit plats vid ett bord. De bjöd in mig att sitta hos dem. De berättade lyriskt att de hade införskaffat laddare till sina GPS-klockor, så att de skulle kunna ladda upp dem medans de sprang, när batterierna var slut. Jag gick till Knuts Torg, där hämtade man sin nummerlapp, samt pratade med andra löpare som skulle springa loppet. Som vanligt på dessa tillställningar var det en lättsam och skojig atmosfär. Jag fick en karta över Österlenleden från en kompis till en kompis till mig, för att undvika att springa fel på vissa platser. Eldsjälarna Jan-Erik och Urban berättade om förutsättningarna för dagen.

IMG_4773

Starten gick. Vi leddes ut genom Ystad, via cykelvägar och diverse stigar. Snart började en känsla spira i kroppen, att det skulle bli en Skåne-sightseeing utan dess like.
Det var knallblå himmel, med en svag vindbris som mötte upp, då de stora vidderna öppnade sig framför ögonen. Det var varmt, det började efter några mil bli jobbigt att springa på med klart sinne. Att dricka och äta kontinuerligt var av stor vikt. Vid den första drop bag-stationen, Magleberg var jag rejält färdig. Jag drack mycket, tog av mig kläder och försökte komma tillbaka till ”matchen”.

11696452_10203455475508132_5787502583692469112_o

Tre km senare, slog jag följe med en grupp om fyra personer: Martin, Tobias, Robert och Carl-Adam. Det var troligen min räddning att få draghjälp och allmänt dela upplevelsen med dem under resten av loppet. Vid den andra drop bag-stationen, Haväng (nära havet vid Skånes östkust), kokade hela jag av värme. Där hade de en variant av kylpåse, en långsmal påse med is i. Det var en helt underbar känsla att kunna svalka sig med den över hela kroppen. Funktionärerna där sade att vi såg jättepigga ut! Vi förstod inte vilken planet de kom ifrån. Vi var rejält slutkörda. Sedan på det igen.

IMG_4775

Nu började solen gå ner, månen började skymta. Kl 20.00 startade Full Moon Race, ett 50 miles-lopp, som startar halvvägs av GAX100 (vid Haväng), och slutar på samma plats, inne i Ystad. Dessa löpare började succesivt komma ifatt oss. Det kom kullersten som underlag då vi med sega ben sprang inne i Simrishamn, vi kom återigen in i ett sommarrus av människor, skånsk jovialitet och dansbandsdunk. Folk kom fram och frågade oss vad vi gjorde. Vi såg rätt udda ut i våra ökenliknande kläder, med kepsar med handduk under, och trötta och endorfinglada leenden. En överförfriskad individ slog följe med oss i en slags röd fantomdräkt med Triumf-glasslogotyp. Han började springa med oss. En i vår grupp (vegan-Martin) frågade om han ville följa med, vi skulle till Ystad, bara sex mil kvar. Glassmannen tyckte det lät som ett frestande förslag, han sade ja, och anslöt sig till oss.

Sedan skrek han hejdlöst: ”Jag ska till Ystad, jag ska till Ystad”, upprepade gånger på bred Skånska. Martin använde sig sedan av ett specifik frågeteknik, för att mentalt trötta ut glassmannen:
Varför vill du följa med till Ystad? Svar: Det är härligt i Ystad.
Varför är det härligt där? Svar: De har McDonalds där.
Vad är det som är bra med McDonalds? Svar: De har goa hamburgare där.
Varför är deras hamburgare goa? Svar: De är så saftiga.
Varför är de så saftiga? Svar: Ähhh, nu orkar jag inte längre, nu ska jag gå och pinka.

Nu var vi återigen fem stycken i vårt team. Det var flera kilometers löpning på stranden, stundtals helt magiskt att höra havets vågor skvalpa upp på strandkanten, samtidigt som man trippade strax bredvid de för att ej bli blåt, samt att skåda fullmånen i horisonten. Vi yrade till det ordentligt strax innan den sista drop bag-stationen, Sandhammaren, då vi sprang runt i cirklar inne i skogen strax innan den kontrollen. Väl vid Sandhammaren hörde vi att vi låg tvåa, det lät helt otroligt. Tydligen hade så många brutit.

11148664_10203455518789214_4397219132508090538_o

Natt gick över till morgon, Ale Stenar passerades, några tjurar blockerade en passage vid en färist, vi fick ta en omväg, värmen började trycka på, en i sällskapet hade rejält ömmande fötter, vi kämpade och slet på. Vi ville gå i mål samtidigt, och så blev det. Vi sprang över mållinjen hand i hand, på en femdelad andraplats . Tiden blev 24 timmar och 52 minuter. Lyckan och glädjen var stor, vi kramade om varandra, och var euforiska över vad vi hade upplevt tillsammans. Vi passade på att svalka våra fötter i fontänen som fanns där.

11692603_10152938294848531_5025308922511478199_n

Nu hade jag dessutom bärgat hem titeln: The Swedish 100 mile Challenge:
där 100 miles-loppen BRR (Black River Run), Arctic Ultra, TEC (Täby Extreme Challenge), samt GAX100 ingår. Gött mos, vila och tävlingsfritt ett antal veckor nu!

11666181_1006476092696394_8134638414199810400_n

Skrivet av: Jonas